ARN

ARN står för Allmänna Reklamationsnämnden och prövar mängder med klagomål på tjänster och produkter varje år. ARN är en statlig myndighet och är en avgiftsfri prövning mellan köpare och säljare.

Det kostar ingenting att pröva sitt ärende hos ARN. En privat konsument kan begära prövning, och ingen jurist behöver blandas in. Det kan därför vara ett enkelt sätt för en privatperson att få rätt i sak. Nämnden kan däremot inte ge personer rådgivning i ett enskilt ärende. Där hänvisar nämnden till konsumentvägledare på kommunen. Om det finns en sådan kan han eller hon vara behjälplig.

ARN kan inte pröva tvister mellan enskilda personer. Ej heller tas tvister som avser köp av fastigheter eller hyresfall upp av nämnden. Det är således bara i det fall mäklaren alternativt en besiktningsman gjort ett fel som nämnden kan pröva fallet. Det anges även uttryckligen hos ARN att prövningar gentemot fastighetsmäklare prövas av nämnden. Om fallet gäller problem med hyresgäster vid ett köp eller sälj är det istället Hyresnämnden som tar sig an fallet. Även den processen är avgiftsfri för den sökanden. Det går även bra att pröva ett försäkringsbolag i ARN. Däremot tas inte anmälningar mot jurister och advokater emot av nämnden. ARN beslutar heller inte i ärenden som rör ersättningar om riktigt små belopp. Gäller det tjänstetvister vid fastigheter är beloppet 2 000 kr. Det gäller dock inte om tvisten har ett stort allmänintresse.

ARN kräver i allmänhet att klagomålet först ska vändas till den berörda parten. Om inte det fungerar är det upp till ARN att besluta i fallet. Anmälan måste vara ARN tillhanda senast sex månader efter att kravet som riktats mot företaget avvisats. Om företagaren inte svarar räknas även det som ett avvisande.

Den normala beslutstiden hos ARN är några månader. Prövningen sker allt som oftast brevledes. Det blir således ingen intervju eller något samtal med de som beslutar i ärendet. Det gäller att skriva ner så noga som möjligt vad som är felet och varför ersättning krävs. Det kan vara till stor hjälp att skicka med bilder och andra dokument som kan bevisa vari felet ligger. Är fallet dock alltför komplicerat är det risk att ärendet avskrivs.

ARN:s beslut är inte bindande för företaget om det fälls. Däremot följer de flesta företag ARN:s beslut. Det finns nämligen en svarta listan som publiceras ett par gånger om året. Där meddelas vilka företag som inte valt att följa ARN:s beslut. Den svarta listan brukar få en ganska stor massmedial uppmärksamhet.

Ett sista alternativ för många som är missnöjda med sitt husköp alternativt mäklare eller besiktningsman är att vända sig till domstol för att få rätt till ersättning. Den första instansen är tingsrätten. Den missnöjda parten lämnar då in en stämningsansökan för att få saken prövad rättsligt.

Tingsrätten har en särskild blankett som ska fyllas i för att få kravet prövat i domstol. Samtidigt med anmälan ska en avgift om 450 kr betalas för att pröva ärendet. Sedan börjar rätten med att göra en förberedelse. Då försöker tingsrätten reda ut vad tvisten handlar om och låter båda parter komma med sina inlagor. Sedan kallas båda parter till en domare. Med lite tur avgörs ärendet redan här. Om det inte är alltför komplicerat blir avgörandet enkelt och lätt. Men det ska den stämmande parten inte räkna med. Om fallet går så långt att tingsrätten är inblandad är det ofta en fråga som måste utredas vidare.

Är målet litet, under ett halvt prisbasbelopp räknas målet som ett småmål. Det heter inte så längre, men systemet är fortfarande aktuellt. Vid den här typen av mål blir inte den förlorande parten skyldig att betala rättegångskostnader. Den vinnande parten kan då kräva en maximal ersättning om en timme för juridisk hjälp. Andra belopp som kan komma ifråga är faktiska omkostnader för själva förhandlingen. Anledningen till det snåla beloppet för advokater är att domstolen anser att en advokat inte behöver närvara. Det går fint att komma väl förberedd själv till det förberedande samtalet med domaren. För att få ersättning för advokatkostnader utöver detta krävs en särskild ansökan vid sådana mål.

Om den svarande parten inte dyker upp i rätten är det ofta till den stämmande partens fördel. Den dom som fälls då kan inte överklagas av den part som inte medverkar i rätten. Det kallas för att en tredskodom beslutas. Det som den frånvarande parten kan göra är att kräva att tingsrätten tar upp fallet igen. Om det blir så är upp till tingsrätten att besluta.

Om målet inte faller en part till fördel kan han eller hon överklaga domen. Det kan göras till hovrätten men för att pröva fallet som helhet kräver hovrätten prövningstillstånd. En jurist i hovrätten avgör om prövningstillstånd ges. Överklagandet ska göras inom tre veckor efter fällande dom. Om även det faller ut till en parts nackdel har han eller hon rätt att söka prövning i Högsta domstolen. Det är däremot inte alls säkert att Högsta domstolen tar upp fallet. För det krävs särskilda skäl. I praktiken är hovrätten det högsta som går att nå med en vanlig stämning.

För att få domen verkställd, det vill säga verkligen få betalt av det företag som stämts krävs till att börja med ett fällande från rätten. Om beslutet inte överklagas inom tre veckor går det att vända sig till Kronofogden för att få pengarna indrivna.