|
Christian har rätt..för att uppnå torrast möjliga klimat i källarvåningar skall isoleringen göras på källarväggens
utsida.
Villaägarna har en jättebra förklaring på varför.
En vägg som befinner sig under marknivå utsätts alltid för markfukt.
Kapillärt, vilket innebär att vatten sugs in i väggen. Detta kan förhindras genom att en kapillärbrytande isolering appliceras på källarväggens utsida. Man bör självklart också se till att man har en fungerande dränering.
Diffusion, vilket innebär att fukt vandrar in i väggen i form av ånga. För att den vattenånga som finns i markens porer inte skall vandra in i källarväggen måste väggen ha en högre temperatur än utanför liggande mark. Drivkraften, alltså det som får ångan att vilja förflytta sig mellan två punkter eller två skilda rumsvolymer, är skillnaden i ånghalt mellan dessa två punkter. Ju varmare ett material eller snarare luften i dess porer är, ju mer ånga förmår porerna hålla. Denna ånga strävar sedan i den riktning där lägre ånghalt råder det vill säga utåt eftersom det är kallare åt detta håll, förutsatt att isoleringen sitter på utsidan.
Om isoleringen sätts på insidan blir följden att källarväggen i stort sett intar samma temperatur som marken utanför. Den nödvändiga temperaturskillnaden uteblir och därmed också den utåtriktade ångvandringen. Utåtriktad ångvandring förutsätter också att källarväggens utsida inte är försedd med asfalt eller andra typer av täta material. Isolerskivan bör ej heller vara för ångtät, skivor av limmade runda EPScellplastkulor ca 510 mm stora är lämpligt för ändamålet.
|